Många tecken tyder på att världen är på väg från unipolaritet – där en supermakt (USA) dominerat – mot en multipolär världsordning där flera maktcentra konkurrerar och samverkar globalt.
Efter Sovjetunionens fall 1991 stod USA kvar som den enda globala supermakten – militärt, ekonomiskt, politiskt, kulturellt och teknologiskt. FN, NATO, IMF och Världsbanken fungerade i stort sett som instrument i en västledd världsordning. Globalisering och liberal demokrati sågs som “slutpunkten” (Fukuyama-style).
Kina har gått från att vara “världens fabrik” till att bli en strategisk aktör med Belt and Road Initiative (Sidenvägsinitiativet), investeringar i Afrika, AI och avancerad teknologi, militär upprustning i Sydkinesiska havet och större globalt inflytande genom BRICS.
Ryssland har visat militär vilja och kapacitet (t.ex. Georgien 2008, Krim 2014, Ukraina 2022). Energi, kärnvapen och FN-veto ger fortsatt global tyngd.
Många länder i det globala syd (Afrika, Latinamerika, delar av Asien) uttrycker kritik mot västlig dubbelmoral, sanktioner och inblandning. Man visar en ökad vilja att samverka i alternativa forum som BRICS, SCO och ASEAN.
Dollarhegemonin utmanas genom bilateral handel i egna valutor (t.ex. Kina–Ryssland, Kina–Iran). Samtidigt har sanktionerna mot Ryssland och Iran påskyndat “avdollarisering”.
Vad innebär en multipolär ordning?
- Inget land eller block styr ensam.
- Flera regionala makter (USA, Kina, Ryssland, EU, Indien, m.fl.) samverkar, tävlar och kompromissar.
- Världshändelser avgörs inte längre i Washington, utan i Moskva, Peking, New Delhi, och Ankara också.
- Nätverk som BRICS, SCO och EAEU får mer inflytande.
- Växande misstro mot västs institutioner leder till fler parallella strukturer.
En världsordning som bygger på flera starka maktcentra där handel och samverkan är det sammanlåsande kittet skapar en säkrare värld än den vi har sett sedan 1991 där amerikansk hegemoni varit den enda tongivaren och där USA tydligt verkat för global kontroll med ca 750 militärbaser runt om i världen i över 80 länder, och otaliga krig och ”regime change operations” världen över.
Det finns flera världsledare som aktivt förespråkar en multipolär världsordning – som ett alternativ eller motvikt till USA:s globala dominans. Här är några av de mest framträdande rösterna och vad de har sagt:
Vladimir Putin (Ryssland)
En av de mest uttalade förespråkarna för multipolaritet.
Budskap: Väst (särskilt USA) har dominerat världen alltför länge. Ryssland vill ha ett system där flera maktcentra – inklusive Kina, Indien, Afrika och Latinamerika – formar världsordningen tillsammans.
Citat:
“The era of the unipolar world is over. Despite all of the attempts to preserve it at any cost, it is impossible.”
– (St. Petersburg Economic Forum, 2022)
Xi Jinping (Kina)
Förespråkar en “global ombalansering” och utmanar USA:s hegemoni – ofta i mer diplomatiska termer.
Citat:
“China stands ready to work with all countries to build a community with a shared future for mankind… and promote a multipolar world and democratization of international relations.”
– (Boao Forum for Asia, 2021)
Budskap: Kina vill omforma världssystemet där fler länder har inflytande – särskilt utvecklingsländer – istället för att det domineras av västliga institutioner som IMF, Världsbanken och NATO.
Luiz Inácio Lula da Silva (Brasilien)
En stark BRICS-röst för multipolaritet, särskilt under sin andra presidentperiod.
Citat:
“We want a world that is more democratic and multipolar, and not one that is dominated by a single country or ideology.”
– (Under BRICS-toppmötet, 2023)
Budskap: Brasilien, liksom många andra globala syd-länder, vill se ett nytt globalt ledarskap som inkluderar fler röster från utvecklingsländer.
Narendra Modi (Indien)
Indien talar ofta om strategisk autonomi och deltar i flera allianser utan att vara helt lojal mot någon makt.
Citat:
“India believes in a multipolar world and multilateralism. We do not see the world in terms of blocs.”
– (Vid G20-toppmöte, 2022)
Budskap: Indien vill kunna samarbeta med både väst och öst utan att vara bunden av någon allians – en multipolär värld möjliggör detta.
Mahmoud Ahmadinejad / Ebrahim Raisi (Iran)
Iran har länge motsatt sig USA:s dominans och pratat om “global rättvisa” i en multipolär kontext.
Exempel: Raisi kallade i FN 2023 västs dominans för “enformig tyranni” och efterlyste ett nytt, “rättvist” system.