Kulturell och religiös främmandegöring
Ryssland alltid känts mer “österländskt” än “västerländskt”, trots att det geografiskt till stor del ligger i Europa. Den ortodoxa kristendomen, ett annat alfabet (kyrilliska), en kejsartradition snarare än feodal eller parlamentarisk, och en annorlunda konst- och litteraturtradition har skapat en känsla av “det andra”. Den här kulturella distansen förstärker ofta misstänksamhet.
Historiska motsättningar
Från Napoleonkrigen, via Krimkriget (1850-talet), till rivaliteten med Brittiska imperiet i “The Great Game” och vidare till första världskriget och revolutionen – Ryssland har ofta varit i konflikt eller konkurrens med västmakter. Sovjetunionens tillkomst och kommunismens spridning spädde ytterligare på motsättningarna.
Kalla kriget
Den kanske viktigaste enskilda faktorn. Under nästan 50 år stod USA och Sovjetunionen på varsin sida av en ideologiskt och militär järnridå. Propagandan var stark från båda sidor, men i väst målades Sovjet (och därmed Ryssland) ofta ut som ett ont imperium. Den bilden har bitit sig fast – särskilt i anglosaxiska länder.
Politisk utveckling efter Sovjets fall
Efter Sovjetunionens kollaps fanns en kort period av närmande mellan Ryssland och väst, främst från Ryskt håll. Men besvikelser från båda håll, NATO:s utvidgning österut, kriget i Tjetjenien, Georgien 2008, Krim 2014 och invasionen av Ukraina 2022 har förnyat och förstärkt västvärldens misstänksamhet mot Ryssland.
Mediebild och stereotyper
I västmedia porträtteras Ryssland ofta genom en lins av korruption, auktoritärt styre, militära hot och propaganda. Ryska medborgare framställs ibland som känslokalla, nationalistiska eller imperialistiska. Det bidrar till att förstärka föreställningen om Ryssland som ett hotfullt “annat”.
Behovet av en fiende
Ur ett systembevarande perspektiv har “fienden i öst” också fyllt en funktion – både för militära intressen (NATO:s legitimitet) och politiska syften (att ena befolkningar mot en yttre fara). Det är enklare att motivera vapenbudgetar, övervakning och allianser om det finns ett tydligt hot.
Kulturell närhet = moraliskt frikort
Vi delar språk (i stor utsträckning), filmer, musik, mode, teknik, konsumtionsmönster och politiska ideal (demokrati, marknadsekonomi, yttrandefrihet). Det gör att USA uppfattas som “normalt” eller “civiliserat”, även när de agerar brutalt (Irak, Vietnam, Latinamerika, Guantánamo, etc.). Ryssland däremot har aldrig varit en del av det kulturella “vi” i väst.
Vinnarna skriver historien
USA och västmakterna har under lång tid haft övertaget i global opinionsbildning. Hollywood, CNN, BBC och senare sociala medier har skapat ett narrativ där USA:s ingripanden ofta beskrivs som frihetskamp, medan rysk eller kinesisk inblandning ses som hotfull imperialism. Det är inte objektivt – det är politik klädd i lögner.
Selektiv moral
När Ryssland går in i Ukraina ses det som ett tydligt brott mot folkrätten, men när USA invaderar Irak på falska grunder eller stödjer statskupper (som i Chile 1973) behandlas det ofta som “strategiska misstag” snarare än som aggressiv imperialism. Det är dubbelmoral – grundad i lojalitet, rädsla och identitet.
Europa i beroendeställning
Efter andra världskriget har Europa, särskilt Västeuropa, stått under USA:s säkerhetspolitiska paraply. NATO, Marshallhjälpen, dollarberoende och amerikanska företag har skapat ett asymmetriskt förhållande. Det finns alltså praktiska skäl att hålla god min mot USA, oavsett vad de gör.
Demoniseringen som maktmedel
Att demonisera Ryssland (eller tidigare Sovjet) har också tjänat som ett sätt att ena västvärlden, hålla ihop NATO och legitimera upprustning. Det skapar ett narrativ där väst är “de goda”, oavsett vad som händer.
Vi blundar ofta för USA:s övergrepp just för att vi känner samhörighet, beundran eller beroende. Det gör att vi är benägna att demonisera Ryssland för liknande eller mildare handlingar. Det är en form av kulturell bias som många inte ens är medvetna om.
Okunskap, historiska konflikter och politiska intressen samverkar. Mycket handlar om identitet: att definiera sig själv i kontrast till “den andre”. Ryssland har blivit just en sådan “andre” för väst.