Lobbyismens historia i Sverige är inte lika tydligt dokumenterad som i t.ex. USA, eftersom svensk politik länge präglats av korporativism, där organiserade intressen haft en formell plats i beslutsprocessen snarare än att agera från utsidan som klassiska lobbyister. Här är en sammanfattad översikt över hur lobbyismen vuxit fram i Sverige.
1. Tidig historia – korporativismens Sverige (1900-talets början till 1970-talet)
Kännetecken:
• Staten samarbetade institutionellt med arbetsmarknadens parter, fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
• Viktiga beslut togs i utredningar där intressegrupper satt med direkt — detta kallades “remiss-Sverige”.
• Exempel: LO, SAF (nu Svenskt Näringsliv), LRF och olika branschorganisationer.
Syfte:
• Bygga konsensus.
• Undvika konflikter genom att involvera olika grupper redan innan lagar stiftades.
• Ingen klassisk lobbying behövdes – intressena satt redan vid bordet.
2. Övergångsperiod (1980–1990-talet)
Vad hände?
• SAF började driva en mer ideologisk kampanj mot välfärdsstaten och kollektivavtalens makt, t.ex. genom tankesmedjan Timbro (grundad 1978).
• Privatiseringar och marknadsreformer under 80- och 90-talet ökade behovet av påverkan från företag och branscher.
• Sverige gick med i EU 1995, vilket öppnade ett nytt maktcentrum som företag och organisationer behövde påverka.
Personer/organisationer:
• Stig Ramel – direktör för Nobelstiftelsen, men också en tongivande liberal i Timbros kretsar.
• Ulf Dinkelspiel – diplomat och politiker, starkt påverkande i EU-frågor och förde in mer internationell lobbyingstil.
3. Modern lobbyism (2000-talet och framåt)
Kännetecken:
• Tillkomsten av PR-byråer och kommunikationskonsulter: Prime PR, Westander, Kreab, Rud Pedersen m.fl.
• Före detta politiker bytte sida och började jobba som “senior advisors”.
• Tankesmedjor som Timbro (liberal), Katalys (vänster), Frivärld (utrikespolitik) och Arena Idé blev plattformar för idédriven lobbying.
• Mer fokus på indirekt påverkan: medier, sociala medier, debattartiklar och expertutspel.
Mål:
• Påverka opinion och politik utan att synas som lobbyister.
• Skapa “problemformuleringen” som sätter agendan.
• Påverka EU-lagstiftning (där Sverige ofta bara implementerar vad EU beslutar).
4. Nutid – lobbyismens gråzon
Problem och debatt:
• Sverige saknar offentligt lobbyregister, vilket gör påverkan svår att spåra.
• Lobbyism kring vapenexport, tobak, alkohol, tech, klimat och NATO har ökat kraftigt.
• Diskussioner om att införa tydligare transparensregler har förts, men motarbetats av både politiker och intressegrupper.
Lobbyism i Sverige har påverkat lagstiftning, regler och politiska beslut i en rad frågor — ibland diskret, ibland mycket synligt. Eftersom Sverige inte har något offentligt lobbyregister (till skillnad från t.ex. USA eller EU), är det svårt att alltid spåra påverkan direkt. Men här är några exempel på vad lobbyism har åstadkommit i Sverige.
Lobbyismen i Sverige har:
• påverkat skattepolitiken i företagsvänlig riktning,
• format miljö- och energibeslut,
• bidragit till bevarandet av vissa monopol (Systembolaget),
• skyddat särintressen (t.ex. snusindustrin),
• och påverkat försvars- och utrikespolitik.
Här är några av de mäktigaste och mest inflytelserika lobbyisterna och lobbygrupperna:
1. Näringslivets lobbyorganisationer
• Svenskt Näringsliv – Sveriges största arbetsgivarorganisation, som företräder över 60 000 företag genom sina medlemsförbund. Mycket inflytelserik i frågor som rör arbetsmarknad, skatter och företagsvillkor.
• LO (Landsorganisationen) – Arbetarrörelsens motsvarighet. Har stort inflytande på Socialdemokraternas politik och svensk arbetsrätt.
• TCO och Saco – Andra stora fackliga centralorganisationer som också lobbar aktivt i olika frågor, särskilt inom utbildning, arbetsmiljö och lönebildning.
2. PR- och lobbybyråer
• Prime PR, K-Street Advisors, Kreab, Westander, Rud Pedersen m.fl. – Anlitas av företag, intresseorganisationer och ibland även myndigheter för att påverka opinion och politiska beslut. Många anställda är före detta politiker eller tjänstemän.
3. Branschorganisationer
• Skogsindustrierna, Livsmedelsföretagen, IT & Telekomföretagen, Energiföretagen Sverige m.fl. – Representerar specifika branscher och har ofta starka kontakter med relevanta departement.
4. Finanssektorn
• Bankföreningen och Fondbolagens förening – Mycket aktiva i frågor om finansreglering, skatt och konsumentskydd.
5. Fastighets- och byggsektorn
• Fastighetsägarna, Byggföretagen och Hyresgästföreningen – Viktiga aktörer i bostads- och stadsutvecklingsfrågor.
6. EU-relaterade lobbyister
• Många svenska intressenter är också aktiva i Bryssel, eftersom mycket svensk lagstiftning påverkas av EU. Svenskt Näringsliv, LRF och andra har kontor där.
7. Enskilda individer
• Tidigare politiker eller topptjänstemän som bytt sida och blivit rådgivare eller lobbyister är ofta mycket inflytelserika. Exempel: Anders Borg, Bodil Sidén, Mikael Sandström – alla har haft politiska toppositioner och gått vidare till PR/lobbyverksamhet.
Vid sidan av lobbyistorganisationer finns det många enskilda individer som arbetar inom olika områden och för olika intressen, som opinionsbildare och maktnätverksaktörer mer än som en klassiska lobbyister.
Sverige har många inflytelserika opinionsbildare som inte är folkvalda men ändå påverkar samhällsdebatten och i viss mån politiska beslut. Här är några tydliga exempel från olika områden:
1. Timbro-nätverket
• Benjamin Dousa – tidigare MUF-ordförande, nu chef för Timbro. Drivande i marknadsliberala frågor som valfrihet, sänkta skatter och avregleringar.
• Karin Svanborg-Sjövall – tidigare vd för Timbro, nu generaldirektör för Myndigheten för kulturanalys. Har starkt präglat debatten om privatisering och “välfärdsföretag”.
2. Kultur- och mediepersonligheter
• Henrik Jönsson – libertariansk YouTuber och entreprenör som ofta kritiserar statlig byråkrati, identitetspolitik och skattepolitik. Finansieras av sina följare och ses som en alternativ röst till traditionell media.
• Alice Teodorescu Måwe – tidigare ledarskribent på Göteborgs-Posten, nu debattör och fristående skribent. Har starkt inflytande i värdepolitiska och konservativa kretsar.
3. Akademiker och experter
• Andreas Cervenka – ekonomijournalist och författare till böcker som Girig-Sverige, mycket aktiv i att kritisera ökade klyftor och banksektorn.
• Katalys-nätverket (bl.a. Daniel Suhonen) – driver en vänsterinriktad agenda för att stärka välfärd och facklig makt.
4. Näringslivsprofiler
• Petter Stordalen – även om han är norsk har han stort inflytande i svensk hotell- och klimatdebatt.
• Björn Wahlroos – finländsk företagsledare (bl.a. Nordea) som påverkat svensk ekonomidebatt, särskilt kring bankreglering och marknadsekonomi.
5. Journalister och opinionsjournalistik
• Sakine Madon – politisk redaktör på UNT. Tidigare i Expressen och liberalt profilerad.
• Göran Greider – chefredaktör för Dala-Demokraten och en av få starkt vänsterorienterade röster i debatten under lång tid.
• Jens Ganman – satiriker och författare, ofta kritisk till etablissemanget och migration/integrationspolitiken. Har blivit en omstridd men inflytelserik röst.
6. Sociala medier-profiler
• Rebecca Weidmo Uvell – opinionsbildare till höger om mitten, mycket aktiv på X/Twitter och tidigare egen blogg. Har fokuserat på granskning av fackföreningar, bidragsflöden och civilsamhälle.
• Hanif Bali – tidigare M-politiker, nu fristående debattör med stort genomslag i sociala medier.
Sammanfattning:
Opinionsbildare i Sverige verkar genom tankesmedjor, media, akademi, sociala medier och ibland företagande. De formar samtalet, sätter agendor och påverkar beslutsfattare — ofta mer än vad som syns offentligt.
Efter lobbyister, opinionsbildare och tankesmedjor tillkommer influensern.
Influensers kan ses som en utveckling av opinionsbildare, där traditionell påverkan (åsikter, livsstil, värderingar) kombineras med reklam och kommersiella intressen. Det är en slags hybrid mellan:
• klassisk opinionsbildning (idéer, åsikter, samhällspåverkan),
• marknadsföring (säljande av produkter/tjänster),
• och personligt varumärkesbyggande.
När började influencers uppträda i Sverige?
Tidigt 2000-tal – bloggarebanan
• Influencerns förhistoria i Sverige börjar med bloggare, särskilt inom mode, skönhet och vardagsliv.
• De första stora svenska influencersna var:
• Kenza Zouiten (startade blogg ca 2006)
• Blondinbella (Isabella Löwengrip) – började blogga som tonåring 2005 och blev snabbt en mediemagnet.
• Kissie (Alexandra Nilsson) – kontroversiell bloggare som drog mycket trafik med starka åsikter och provocerande innehåll.
• Dessa personer gick från dagboksbloggande till att påverka konsumtionsmönster, samhällsdebatt och varumärkesstrategier.
2010-talet – Instagram och YouTube
• Plattformar som Instagram (2010) och YouTube gav influencers nya format.
• Exempel: Therese Lindgren, Jocke & Jonna, Margaux Dietz, Clara Henry – de blev kända genom sina personligheter, ofta med tydliga värderingar.
• Under denna tid professionaliserades branschen med nätverk, PR-byråer och influencer-agenter.
Influencers är i många fall den digitala generationens opinionsbildare, där åsikter, värderingar och personlighet paketeras i en kommersiell form. Det handlar inte bara om pengar — även om det är centralt — utan också om att forma kultur, trender och sociala normer.
Här kommer några exempel på svenska influencers som tydligt gått bortom konsumtion och använt sin plattform för att driva politiska, ideologiska eller samhällsrelaterade frågor:
1. Therese Lindgren – psykisk ohälsa, djurrätt, veganism
• En av Sveriges största YouTubers.
• Har varit öppen om sin ångestproblematik och skapat samtal om psykisk hälsa.
• Driver djurrättsfrågor, är vegan och har lanserat vegansk hudvård som alternativ till djurtestade produkter.
• Värderingsstyrd påverkan snarare än “bara” samarbeten.
2. Clara “Underbara Clara” Lidström – landsbygd, feminism, konsumtionskritik
• Startade som livsstilsbloggare, men har profilerat sig inom miljö, jämställdhet och kritik mot storstadens dominans.
• Pratar om hållbarhet och självhushållning och har ifrågasatt konsumtionssamhällets ideal.
• Har också kritiserat influencervärldens fixering vid det ytliga.
3. Gina Dirawi – antirasism, feminism, kultur
• Började som humoristisk YouTuber men har utvecklats till en kulturell röst mot islamofobi, rasism och sexism.
• Har varit programledare för Melodifestivalen men också skrivit böcker och gjort starka uttalanden om identitet, hedersnormer och tillhörighet.
4. Margaux Dietz (tidigare) – från politik till backlash
• Försökte använda sitt kändisskap för att göra politik “kul”, bl.a. med videor där hon intervjuade partiledare (inför valet 2018).
• Blev hårt kritiserad 2022 för en video med en misshandlad person och tappade flera samarbeten. Exemplet visar hur trovärdighet och moral blir centrala när influencers vill vara opinionsbildare.
5. Antonija Mandir – kvinnors rättigheter
• Har pratat om psykisk ohälsa, destruktiva förhållanden och stärkt kvinnlig självständighet.
• Ett exempel på hur personliga erfarenheter blir en plattform för bredare diskussioner.
6. Bianca Ingrosso – kropp, skönhetsideal, öppenhet
• Kritiserad för kommersialisering, men också hyllad för att vara öppen om ätstörningar, psykisk ohälsa och sexualitet.
• En mix av det kommersiella och det personliga – påverkar debatten, även om det inte alltid är ideologiskt.
Här kommer exempel på svenska (och några nordiska) influencers och profiler som är tydligt ideologiska – ofta mer aktivistiska än livsstilsinriktade, men ändå använder samma kanaler och metoder som kommersiella influencers:
1. Fanny Jönsson (fannyarsinoe) – klimat, feminism, vänsterpolitik
• Aktiv på Instagram och TikTok.
• Kombinerar klimataktivism, kroppsnormkritik och socialistisk analys i ett personligt och humoristiskt format.
• Kritisk till kapitalism, konsumtionshets och traditionella könsroller.
• Har blivit inbjuden till debatter och panelsamtal, men är fortfarande självständig från partier.
2. Hampus Nessvold – normkritik, jämställdhet, psykisk hälsa
• Författare, musiker och influencer som ofta pratar om maskulinitetsnormer, samtycke och psykisk ohälsa bland unga män.
• Gör kampanjer mot sexuella trakasserier och machokultur, ofta i samarbete med organisationer.
• Inte klassiskt “aktivistisk”, men värderingsdriven med tydlig samhällsagenda.
3. Märta Stenevi (MP) – från partipolitik till TikTok-retorik
• Även om hon är politiker är hennes sätt att kommunicera på TikTok och Instagram ett exempel på hur partipolitik lånar influencerformatet.
• Kort, värderingsdrivet innehåll om klimat, jämställdhet och miljöpolitik – ofta direkt riktat mot en yngre publik.
4. Greta Thunberg – global klimataktivist, influencer i bred mening
• Inte en “influencer” i klassisk mening, men använder sociala medier effektivt för att sprida ett tydligt ideologiskt budskap.
• Skapat en rörelse, inte ett varumärke – men inspirerar andra som gör både och.
5. Emil Henrohn – satir och systemkritik
• Känd från TikTok som “Jag är mamma”, men gör även systemkritiska sketcher om klass, vårdkris, skola och byråkrati.
• Använder humor och musikalitet för att formulera ett samhällsbudskap som är mer till vänster än mitten.
6. Iisa Pajari (Finland) – klimat och antikapitalism
• Ung TikTok-influencer och aktivist som ofta pratar om klimatförnekelse, fossillobby och koloniala strukturer.
• Exempel på hur nordiska aktivister formar ett slags ”ideologisk influencerkultur”.
Gemensamt för dessa profiler:
• Tydliga värderingar: ofta vänster, progressiva, klimatmedvetna, feministiska.
• Använder sociala medier som politisk plattform snarare än bara personlig.
• Kritiska till traditionell makt, kapitalism och konsumtionssamhället.
• Många monetariserar inte alls (eller väldigt selektivt), vilket skiljer dem från typiska kommersiella influencers.
Man kan definitivt säga att en maktförskjutning har ägt rum, där inflytande över samhällsdebatt och värderingar i allt större grad har flyttats från partibunden blockpolitik till självständiga aktörer med ekonomiska, personliga eller ideologiska motiv – t.ex. bloggare, influencers, youtubers och opinionsbildare. Denna förändring är både djupgående och mångfacetterad.
1. Från partipolitik till personligt varumärke
Förr:
• Opinionsbildning skedde genom partier, fackförbund, tidningar och offentliga institutioner.
• Väljarna valde “ideologiska paket” (höger/vänster, blå/röd).
Nu:
• Individer med stora följarskaror kan påverka samhällsdebatten utan partipolitisk förankring.
• De kombinerar värderingar, livsstil och konsumtion – ofta utan ansvar inför väljarbas eller demokratisk struktur.
• Tillit skiftar från institutioner till individer.
2. Vad innebär det för politiken?
a) Fragmentisering av opinionen
• Samhället blir mer polariserat och splittrat när tusentals röster konkurrerar om uppmärksamhet.
• Algoritmer förstärker ekokammare och minskar gemensam verklighetsförankring.
b) Politiker försöker imitera influencers
• Partier och politiker försöker bli mer “personliga”, bygga följarskaror, använda memes, reels, känslor.
• Risk: ytlighet ersätter långsiktiga idéer.
c) Makt glider utanför demokratins kontroll
• Påverkanskampanjer, reklam, PR och plattformsalgoritmer påverkar folks åsikter utan insyn eller ansvar.
• Ekonomiska egenintressen (produktplacering, sponsoravtal) styr ofta vilket budskap som förstärks.
3. Vad innebär det för samhället?
a) Förskjutning från kollektivet till individen
• Fokus på självförverkligande, entreprenörskap, personlig lycka.
• Mindre plats för kollektiva lösningar, solidaritet och långsiktigt samhällsansvar.
b) Ekonomisering av allt
• Åsikter, livsstil och moral blir handelsvaror.
• Det som får engagemang (likes, klick, köp) vinner – inte nödvändigtvis det som är sant eller viktigt.
c) Samtidigt: nya möjligheter
• Gräsrotsrörelser, alternativ media och ideologiskt drivna influencers kan utmana etablissemanget och bredda debatten.
• Direktkontakt med publiken minskar beroendet av partistrukturer eller redaktionell grindvaktsmakt.
Sammanfattning
Ja, vi lever i en tid där makt förskjutits från partier till personligheter, och där ekonomi, synlighet och påverkan vävts samman. Det gör det svårare att hålla isär reklam, åsikt, fakta och påverkan — och det utmanar både demokratin och vår gemensamma världsbild.
Är detta en del i en större utveckling där makten lämnar politikens förljugna finrum och på sätt och vis är på väg tillbaks till oss enskilda människor?
Ja – makten är delvis på väg tillbaka till individen
1. Tekniken har decentraliserat inflytande
• Genom sociala medier, poddar, bloggar och YouTube har vem som helst möjlighet att nå ut, påverka opinion och forma samtal — utan att vara beroende av partier, medier eller akademi.
• Rörelser som Fridays for Future, #MeToo, eller lokala aktivistnätverk visar att enskilda människor kan initiera verklig samhällsförändring.
2. Politikens avprofessionaliserade gräns
• När politiker blir influencers och influencers blir politiker (t.ex. Donald Trump, Zelenskyj, Margaux Dietz i Sverige) suddas gränserna ut.
• Det bryter upp de slutna elitrummen och skapar en mer “direkt” relation mellan makt och folk.
3. Misstron mot etablerade maktcentra
• Partipolitik, storföretag, public service, banker, EU – alla har tappat förtroende hos stora delar av befolkningen.
• I det vakuumet växer en ny sorts “makt underifrån”, ofta via känsla, identitet, autenticitet.
Men samtidigt – nej, makten förblir koncentrerad
1. Plattformarna styr
• Även om individen kan posta fritt, är det fortfarande Meta (Facebook), Alphabet (Google), TikTok (ByteDance) som styr vad som syns, sprids och monetariseras.
• Algoritmerna premierar känslor, förenklingar, konsumtion — inte nödvändigtvis upplysning eller demokrati.
2. Ekonomisk makt har stärkts
• Det som ofta ser ut som “folkets röst” är täckt av sponsorer, PR-byråer, bolag, reklambudgetar.
• Många influencers är mer mikrokapitalister än samhällsomvandlare.
3. Politiken har blivit ett skådespel
• När ytlighet, image och varumärkesstrategi ersätter substans och ideologi får vi inte mer folkstyre – utan mer marknadsstyrd politik i folkförpackning.
Slutsats:
Makten rör sig, men den byter inte nödvändigtvis ägare. Den tar nya former:
• Från partipiska till algoritm.
• Från riksdagsrum till flöden.
• Från ideologi till emotionell marknadsföring.
Det ger både frihet och förvirring. Men det öppnar också möjligheter för ett verkligt återtagande av makten – om människor organiserar sig, bygger alternativ och genomskådar skådespelet.
Direktdemokratin kan födas ur människors förståelse av vårt fallerade odemokratiska system med indirekt representativ demokrati och påverkanskampanjer, populism och politiker som vänder kappan efter vinden, den vind som blåses upp av lobbyister och influensers.