Anarkismen uppstod under 1800-talet som en del av den bredare socialistiska arbetarrörelsen, särskilt som reaktion på industrialiseringen och de nya klasskillnaderna.
Filosofen William Godwin (sent 1700-tal) ses ibland som en tidig anarkistisk tänkare: han argumenterade för att staten och lagar förtrycker individens frihet.
Den franska revolutionens radikala flygel (ex. sansculotterna) och Pierre-Joseph Proudhon (som 1840 skrev: ”Egendom är stöld!”) lade grunden för anarkistiska idéer.
• Filosofen William Godwin (sent 1700-tal) ses ibland som en tidig anarkistisk tänkare: han argumenterade för att staten och lagar förtrycker individens frihet.
• Den franska revolutionens radikala flygel (ex. sansculotterna) och Pierre-Joseph Proudhon (som 1840 skrev: ”Egendom är stöld!”) lade grunden för anarkistiska idéer.
• När den industriella kapitalismen bredde ut sig, blev arbetarnas situation hård och många ansåg att staten och kapitalet höll ihop för att förtrycka dem.
• Michail Bakunin (mer om honom litet längre ned) och hans konflikter med Marx i Första internationalen på 1860–70-talen formade den moderna anarkismen.
• Anarkismen fick också en praktisk roll i arbetarrörelsen genom anarkosyndikalismen.
• Anarkismen spred sig i Europa och Latinamerika, ofta i opposition mot både kapitalism och auktoritär socialism (marxism/leninism).
• I Spanien (med CNT) och Ukraina (under Nestor Makhno) spelade anarkister en stor roll i 1900-talets revolutionära rörelser.
Vad anarkismen står för:
Frihetlig socialism
Anarkismen är både en antikapitalistisk och antistatlig ideologi. Den vill bygga ett samhälle som kombinerar individuell frihet med social jämlikhet.
Staten som förtryckande
Anarkister menar att staten – oavsett form – alltid bygger på våld och tvång. Därför måste staten avskaffas snarare än tas över.
Direkt aktion och självstyre
Man förespråkar direkta aktioner (strejker, bojkott, ockupationer) och självstyrande strukturer där människor själva bestämmer (exempelvis arbetar- och byråd, kooperativ).
Solidaritet och ömsesidig hjälp
Anarkismen betonar samarbete och stöd mellan människor, snarare än konkurrens och hierarki. Kropotkin kallade detta för ”ömsesidig hjälp” – ett alternativ till darwinistisk kamp.
Decentralisering och federalism
Istället för centralmakt vill anarkister ha små, självstyrande samhällen som samarbetar i nätverk – en form av federalism.
Individuell frihet
Samtidigt som kollektivet är viktigt betonar anarkismen individens rätt att leva fritt – utan att förtryckas av stat, kapital eller patriarkala strukturer.
Anarkismen är alltså en vision om ett samhälle där människor samarbetar frivilligt, utan stat, utan kapitalistisk exploatering och utan hierarkier – där frihet och jämlikhet är oskiljaktiga.
Michail Bakunin (1814–1876) är en av anarkismens mest inflytelserika tänkare och en färgstark figur i den europeiska revolutionära rörelsen under 1800-talet.
Här är en översikt av hans liv och idéer:
Bakunin föddes i en adelsfamilj i Ryssland men bröt med sitt privilegierade ursprung och blev revolutionär. Han utbildade sig först som artilleriofficer, men snart drogs han till radikala idéer och engagerade sig i olika uppror och rörelser.
På 1840-talet blev han aktiv i olika socialistiska och radikala kretsar i Europa. Han deltog i revolutionsförsök i Tyskland och blev tillfångatagen. Efter att ha suttit fängslad i både Ryssland och Österrike skickades han till Sibirien. Därifrån lyckades han fly via Japan och USA (!) tillbaka till Europa.
Bakunin utvecklade en form av kollektivistisk anarkism som förespråkade:
– Statens avskaffande.
– Att kollektivet ska äga produktionsmedlen, men att människor ska vara fria att organisera sig själva.
– Spontan massrevolt snarare än ett centraliserat parti.
Bakunin var samtidigt medlem i Första internationalen (Internationella arbetarassociationen) men hamnade i konflikt med Karl Marx. Marx ansåg att arbetarklassen skulle erövra staten och använda den för att omvandla samhället, medan Bakunin såg staten som roten till förtryck och ansåg att den inte kunde användas som ett verktyg för frigörelse.
– Marx: Proletariatets diktatur som övergångsfas.
– Bakunin: Avskaffande av staten omedelbart.
Bakunin är känd för många radikala citat, t.ex.:
“Friheten för individen är inte möjlig utan friheten för alla.”
Han förespråkade också federalism, där mindre enheter frivilligt samarbetar snarare än tvingas ihop i centraliserade stater.
Bakunins idéer influerade anarkistiska rörelser i hela Europa och Latinamerika. Än idag citeras han flitigt i anarkistisk och frihetlig socialistisk litteratur.
Bakunins idéer:
Antistatism och spontan revolution
akunin trodde att staten – oavsett vem som styr – alltid kommer att förtrycka människor. Han ville därför att staten skulle avskaffas helt, snarare än att användas som ett verktyg i en ”övergångsfas”.
”Staten är i sin natur en permanent förtryckande institution.”
Kollektivt ägande – men inte centraliserat
Han förespråkade att produktionsmedlen (fabriker, mark osv.) skulle ägas gemensamt, men förvaltade lokalt av arbetarna själva. Ingen central makt, ingen statlig planering.
Federalism och självstyre
Samhället borde organiseras i federerade kommuner, kooperativ och arbetarråd, där beslut fattas direkt och underifrån.
Frihetlig socialism
Han såg massornas spontana uppror som avgörande, snarare än centraliserade partier eller organisationer.
Konflikten med Marx:
Den grundläggande skillnaden var hur man skulle uppnå socialismen och vilken roll staten skulle spela.
Marx’ syn:
• Arbetarklassen måste ta över staten i en övergångsfas, proletariatets diktatur, för att bygga ett socialistiskt samhälle.
• Staten skulle användas för att krossa kapitalistklassens makt och omfördela resurser – men så småningom skulle den ”vittra bort”.
Bakunins syn:
• Staten kan aldrig vara ett verktyg för frigörelse. Den är alltid ett verktyg för dominans, även om arbetarna själva tar makten över den.
• Därför måste staten och all centralmakt avskaffas direkt
I Internationella arbetarassociationen (Första internationalen, 1864–1876) försökte Marx bygga en centraliserad organisation som kunde samordna arbetarrörelsen. Bakunin, däremot, ville ha en lösare federation av autonoma grupper.
• Bakunin anklagade Marx för att vilja upprätta en ny elitklass – ”rörelsens byråkrater” – som skulle ersätta kapitalisterna men själva bli härskare.
• Marx i sin tur anklagade Bakunin för att sakna realism och för att hans idéer skulle leda till kaos.
Till slut blev konflikten så skarp att Bakunin och hans anhängare uteslöts ur internationalen 1872.
Den här konflikten mellan centraliserad socialism (statssocialism) och frihetlig socialism (anarkism, syndikalism) är fortfarande en viktig skiljelinje i vänsterns historia.
Direkt påverkan på senare rörelser:
Anarkosyndikalismen
Bakunins idéer om direkt aktion och facklig kamp (”revolutionära föreningar”) influerade anarkosyndikalismen, som blev en stor kraft i Spanien (CNT), Sverige (SAC) och Frankrike (CGT:s tidiga fas). Dessa fackföreningar betonar arbetarnas direkta kontroll, precis som Bakunin förespråkade, samt att ta avstånd från partipolitik.
Anarkistiska strömningar i 1900-talets revolutioner
– Under spanska inbördeskriget (1936–39) praktiserade anarkister och syndikalister självförvaltning av jordbruk och industrier, inspirerat av Bakunin och Kropotkin.
– I Ukraina under ryska inbördeskriget (1918–21) ledde Nestor Makhnos anarkistiska armé bonde- och arbetaruppror som ville bygga ett samhälle utan stat, helt i Bakunins anda.
Idéer i dagens rörelser:
Autonoma rörelser och direkt aktion
I dag syns Bakunins idéer i autonoma vänsterrörelser, som ofta betonar direkt aktion, självorganisering och avstånd från statliga eller partipolitiska strukturer.
Anarkistiska kooperativ och nätverk
Många sociala rörelser (från kooperativ till sociala center) bygger på principer om självstyre och horisontell organisering, som Bakunin förespråkade.
Kritiken av staten
Hans kritik av staten som alltid auktoritär och förtryckande är fortfarande central i anarkistisk teori och aktivism, särskilt i antiauktoritära sammanhang.
Rörelser för direktdemokrati
Idén om att beslut ska fattas lokalt, direkt av de berörda (federalism och självstyre), inspirerar exempelvis klimat- och miljörörelser som försöker leva ut dessa principer i praktiken.
Lever Bakunins anda än?
Ja, definitivt. Även om ingen idag direkt följer Bakunin som en “guru”, så är hans grundläggande idéer om:
• Staten som förtryckande,
• Självorganisering,
• Direkt aktion
väldigt levande i många sociala och politiska rörelser. Hans texter citeras fortfarande, och hans anda lever i kampen mot hierarkier och för ett jämlikt och fritt samhälle.
Är Anarkismen opolitisk?
Ja – i betydelsen “mot statlig politik”
Anarkismen motsätter sig statlig politik (parlamentarism, partivälde, representativa institutioner). Den är anti-statlig och avvisar idén om att förändring sker genom att erövra statsmakten. Därför kan man säga att anarkismen är opolitisk i meningen att den inte är intresserad av den vanliga politiska maktkampen.
Nej – i betydelsen “hur samhället ska organiseras”
Samtidigt är anarkismen mycket politisk i bred bemärkelse: den handlar just om hur vi människor ska leva tillsammans – utan stat, kapitalism och hierarkier. Anarkismen handlar om direktdemokrati, samarbete och jämlikhet. På så sätt är den mer politisk än många traditionella partier, eftersom den inte vill att “politiken” ska vara något som sker i parlament eller maktkorridorer – den vill att hela samhället ska vara fritt och jämlikt.
Så vad betyder egentligen ”politik”?
Om man med “politik” menar institutionell maktkamp – ja, anarkismen är opolitisk.
Men om man med “politik” menar konsten att forma samhället – då är anarkismen i högsta grad politisk!
Anarkismen är “opolitisk” i meningen att den förkastar statlig politik och partiväsende – men “politisk” i den vidare meningen att den handlar om hur människor tillsammans kan skapa ett jämlikt och fritt samhälle.
Grundläggande samband mellan Anarkismen och Direktdemokrati:
Direktdemokrati som grundprincip
Anarkismen bygger på idén om att beslut ska fattas direkt av de som berörs – utan några ”representanter” eller hierarkiska ledare. Det är kärnan i direktdemokrati! I anarkismen handlar det inte om att rösta fram nya härskare, utan om att själva ta ansvar och delta direkt i besluten.
Avstånd från representativ demokrati
Anarkister ser representativ demokrati (parlament, partier, val) som en form av förklätt maktutövande – ett sätt att skapa en liten elit som bestämmer åt alla andra. Direktdemokrati, däremot, handlar om att ingen ska kunna lägga beslag på makten över andra.
Praktiska exempel:
Arbetarråd och kooperativ
Anarkister har ofta organiserat sig i självstyrande råd och kooperativ – t.ex. arbetarstyrda fabriker, jordbrukskollektiv och bostadskollektiv – där alla medlemmar har lika mycket att säga till om.
Federationer
Anarkismen förespråkar att dessa självstyrande grupper ska samarbeta i federationer (frivilliga nätverk) snarare än styras centralt.
Moderna sammanhang:
Sociala center och klimatläger
Idag ser man anarkistisk direktdemokrati i t.ex. sociala center, skogsläger och klimatprotester, där beslut ofta fattas i allas närvaro och konsensus eller majoritetsbeslut används.
Direkt aktion och självstyre
Anarkister föredrar direkt aktion och praktisk solidaritet snarare än att försöka lobba politiker.
Direktdemokrati är både ett verktyg och ett mål för anarkismen. Målet är ett samhälle där alla kan delta direkt, utan makthavare eller hierarkier.
Historiska exempel:
Spanska revolutionen (1936–1939)
I Spanien under inbördeskriget organiserade anarkister och syndikalister (särskilt CNT-FAI) jordbrukskollektiv och arbetarstyrda fabriker, där beslut fattades direkt i stormöten (asambleas). Man införde ofta konsensus eller enkel majoritet för att bestämma över allt från löner till produktionens organisering.
Ukrainska Makhno-rörelsen (1918–1921)
Nestor Makhnos anarkistiska armé och de självstyrande områden i Ukraina styrdes genom lokala sovjeter (råd) och bondeförsamlingar. Även här fattades beslut direkt av de berörda – ofta i öppna möten.
Moderna exempel:
Kooperativ och sociala center
I många anarkistiskt inspirerade kooperativ och sociala center (till exempel bokkaféer och verkstäder) styrs verksamheten genom direktdemokratiska stormöten. Där får alla medlemmar samma röst och diskussionen pågår tills man hittar en gemensam lösning eller majoritet.
Zapatiströrelsen i Mexiko (EZLN)
Zapatiströrelsen i Chiapas har hämtat inspiration från anarkistiska och ursprungsfolkstraditioner. De har byggt upp samhällen där beslut fattas i lokala församlingar (asambleas) – alltså en slags direktdemokrati.
Klimatrörelser och autonoma grupper
Många nutida klimatläger och aktivistnätverk (t.ex. Extinction Rebellion, trots att de inte är uttalat anarkistiska) använder direktdemokratiska möten och konsensus som arbetsform. Här är tanken att undvika toppstyrning och istället fatta beslut kollektivt och direkt.
Dessa exempel visar att anarkistisk direktdemokrati inte bara är en teori – den har testats och använts i verkliga sammanhang, både under korta och längre perioder. Även om det ofta möter praktiska utmaningar, visar det att människor faktiskt kan organisera sig utan traditionell maktutövning!