Om EU fråntar Ungern dess rösträtt i ministerrådet (vilket avses i artikel 7.3 i EU-fördraget), innebär det i praktiken att ett medlemsland inte längre får delta i centrala beslut som påverkar hela unionen — trots att landet fortfarande är medlem. Det är ett extremt steg, och har hittills aldrig genomförts fullt ut mot något land.
Att ett land kan bli fråntaget sin rösträtt av andra länder i EU innebär att majoriteten kan “straffa” minoriteten — vilket är ett demokratiskt dilemma. Demokrati bygger på pluralism och att även impopulära röster ska få höras och räknas.
Orbáns regering har ett starkt folkligt stöd i Ungern. Genom att bestraffa landet fråntar man i praktiken det ungerska folket sitt inflytande, vilket underminerar den demokratiska grunden för hela EU.
Om EU:s institutioner börjar bestraffa medlemsstater för att de inte följer en viss politisk linje (t.ex. liberal, federalistisk), är vi inte längre i en union av jämlika suveräna stater, utan snarare i en överstatlig ordning som kräver lydnad mot en ideologisk kärna.
Yttrandefrihet handlar inte bara om rätten att tala — utan också om att ha institutionella garantier för att olika samhällsmodeller får existera. Om EU börjar bestraffa länder som inte följer en specifik tolkning av demokrati eller rättsstatlighet, då riskerar unionen att bli mindre tolerant mot politisk mångfald.
Många kritiker — både höger och vänster — menar att EU:s “värdegrundsprocesser” kan bli ett sätt att styra medlemsländer snarare än att skydda dem.
EU framställer sig gärna som en garant för fred, samarbete och demokrati. Men i praktiken börjar sprickorna i denna självbild bli allt tydligare – särskilt när ett medlemsland inte följer den linje som maktcentrumet i Bryssel förespråkar. Just nu ser vi ett sådant fall utspela sig i realtid: Europeiska unionens påtryckningar mot Ungern har eskalerat till en punkt där man diskuterar att frånta landet dess rösträtt i ministerrådet. Det är ett steg som borde oroa varje demokratimedveten europé – oavsett vad man tycker om Viktor Orbán.
Liberalerna säger sig stå för demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt är de bland de mest högljudda i Sverige när det gäller att pressa EU till att bestraffa Ungern genom att frånta landet dess rösträtt i ministerrådet.
Liberalerna, och andra partier med liknande linje, har valt att likställa liberala värden med demokrati i sig. I deras ögon innebär det att ett land som Ungern, trots allmänna val och folkligt mandat, är “odemokratiskt” om det inte lever upp till liberalismens syn på:
Pressfrihet, domstolars oberoende, HBTQ-rättigheter, invandringspolitik, medielandskap m.m.
Denna hållning kallas ibland för “värdebaserad demokratisyn” – där det inte räcker att ett folk väljer sin ledare, utan där staten också måste driva en viss politik för att räknas som en demokrati.
Denna hållning blir problematisk då den:
Underminerar folkstyret: Att kalla en folkvald regering odemokratisk bara för att den driver en konservativ eller nationalistisk politik är att förkasta hela grundprincipen för demokrati – nämligen att makten ska utgå från folket.
Skapar ett ideologiskt tvång: EU blir då inte längre ett samarbete mellan olika nationer och kulturer, utan en ideologisk överbyggnad där avvikelse bestraffas.
Slår tillbaka mot yttrandefrihet: Om en medlemsstat inte får ha “fel” åsikter utan att straffas – hur fri är då den politiska debatten? Är det yttrandefrihet om bara en viss åsiktsriktning accepteras?
Hyckleri och dubbelmoral: Många av de länder som har liknande problem som Ungern (t.ex. Polen tidigare, Grekland under krisen, eller nu Frankrike med sin hantering av demonstrationer) behandlas inte med samma hårdhet. Det avslöjar att det ofta handlar mer om politik än om principer.