I och med Europaparlamentets resolution om den kritiska situationen på Kuba (2024/2584(RSP)) så är det aktuellt med en lätt genomgång av Kubas historia ända från när Christofer Columbus landsteg på ön 1492 fram till modern tid. Detta är del 1 i en sådan genomgång.
Jag som skriver detta, Anders/www.motvikt.se, gör inte anspråk på att vara historiskt kunnig men den mesta informationen går att få fram genom böcker på bibliotek och via internet. Om jag i denna sammanställning gjort något fel var vänlig kontakta Motvikt via den länk som finns i det fastnålade inlägget, med information om Motvikt.
Kubas historia i korthet. Del 1.
Exploateringen av Kuba började redan 1492 när Christofer Columbus landsteg på ön. Indianerna som redan bodde på Kuba, urinvånarna, utnyttjades hänsynslöst som slavar och arbetskraft. Som en följd av den hårda behandlingen samt de sjukdomar spanjorerna förde med sig, vilka indianerna inte hade någon immunitet för, utplånades redan på 1500-talet ursprungsbefolkningen och spanjorerna började istället importera slavar från Afrika. Framme vid mitten av 1800-talet var fler än hälften av befolkningen på Kuba slavar eller slavättlingar.
Slavarna fick leva och arbeta under omänskliga förhållanden på kolonisatörernas plantager. Kuba var den sista spanska kolonin i Latinamerika. USA var tidigt intresserade av att lägga Kuba under sig. Med Monroediktrinen 1825 visade USA att man ansåg Kuba som sin bakgård och som en självklar del av sin intressesfär.
Spanien, Frankrike och Storbritannien hade legat i krig (sjuårskriget 1756-1763). Spanien tvingades avstå Florida till britterna i utbyte mot återlämnandet av Kuba i fredsförhandlingarna i Parisfreden 1763. Havannas korta tid under brittiskt välde medförde att plantageägare och handelsmän började agera för att försvara sina ekonomiska intressen på Kuba. Men fram till slutet av 1800-talet var Kuba en spansk koloni. 1899-1958 härskade USA över Kuba och de första fyra åren var det som en ockupationsmakt och därefter genom att skriva Kubas grundlag gjordes Kuba till en skenrepublik.
USA:s intresse för Kuba var stort och landets andre president John Adams (1797-1801) formade USA:s första kubapolitik.
”Kuba är en naturlig utvidgning av USA. Det är självklart att USA ska ta över Kuba efter Spanien. Lika självklart är att Kuba inte ska få lov att bli självständigt.”
Thomas Jefferson, USA:s president efter John Adams, försökte i början av 1800-talet förmå Spanien att sälja Kuba till USA. Under samma tidsperiod började också USA-företag att göra investeringar på Kuba för att skaffa sig kontroll över Kubas rika naturtillgångar. Följaktligen ökade spänningarna på Kuba i början av 1800-talet, mellan självständighetskrävande kubaner och kolonialmakten Spanien. Men ett självständigt Kuba var inte att tänka på för USA. När Kuba verkade gå segrande ut ur självständighetskampen mot Spanien skickar USA örlogsfartyget Maine till Havannas hamn för att skydda USA:s intressen på ön. Den 15 februari sprängde Spanien örlogsfartyget och USA tog tillfället i akt att förklara Spanien krig för att ”befria” Kuba. I själva verket var detta krig mot Spanien endast ett sätt att se till att Kuba inte vann sin självständighet och att USA blev den nya kolonialmakten över Kuba.
För att förstå USA:s syn på Kuba och dess befolkning kan man titta på hur USA:s regering såg på Kuba vid tiden för slutet av Kubas kamp mot Spanien. Så här skriver i ett memorandum den 24 december 1897 USA:s krigsminister, John C. Breckenridge till sitt departement i Washington.
”Befolkningen består av vita, svarta, asiater, och blandrasfolk. De är lata och apatiska. Vad gäller bildning sträcker de sig från de mest förfinade till de mest vulgära och usla. De är likgiltiga inför religionen och de flesta är därför omoraliska. Samtidigt har de starka lidelser och är mycket sensuella. Eftersom de bara besitter vaga begrepp om rätt och fel söker de tillfredsställelse, inte genom arbete utan i våldshandlingar. Som en logisk konsekvens av denna brist på moral saknar de helt respekt för livet.
Men det är uppenbart att det omedelbara införlivandet av dessa oroande element i så stora antal i vår egen federation skulle vara en ren galenskap, så innan vi gör det måste vi rensa landet, även om det innebär att använda de metoder som Guds försyn använde mot städerna Sodom och Gomorra.
Vi måste förstöra allt inom våra kanoners räckvidd. Vi måste införa en hård blockad, så att hungern och dess ständiga följeslagare, sjukdomen, underminerar den fredliga befolkningen och decimerar Kubas armé. Vår armé måste hela tiden hålla Kubas armé instängd mellan två fronter så att den tvingas till farliga och desperata aktioner.”
I juni 1898, efter att ha förklarat krig mot Spanien landsteg USA:s huvudstyrka på sydöstra Kuba med fler än 15.000 soldater.
På 1950-talet kontrollerade USA-företag 40 % av sockerproduktionen och 75 % av den odlade jorden. Mer än 90 % av el- och telefonbolagen, 50 % av järnvägarna, 90 % av gruvorna, 100 % av oljeraffinaderierna och 90 % av boskapsskötseln. USA dominerade dessutom transportväsendet, industrin och turismen.
Under epoken 1902-1958 var Kuba formellt en egen republik och kallades för demokrati. Kubanerna själva döpte denna epok till ”Skenrepubliken”. Kubas grundlag skrevs av general Leonard Wood, militär guvernör på Kuba under ockupationstiden 1899-1902, och grundlagen skrevs efter USA-modell.
USA införde 1902 det så kallade Platt-tillägget. Det gjordes som villkor för att USA skulle dra tillbaks sina ockupationsstyrkor och detta tillägg ger USA rätt att ”upprätthålla ordningen och skydda USA:s intressen”. Den 20 maj 1902 undertecknades grundlagen och samma datum är fortfarande idag i Miami, bland de högerextrema exilkubanernas, kubansk nationaldag.