Västs syn på konflikten i Ukraina är baserad på två antaganden.
- Att Ryssland oprovocerat attackerade Ukraina.
- Att det handlar om en Rysk fullskalig invasion.
Utifrån dessa två antaganden bygger man sitt narrativ med en ordentlig slagsida i synen på vad som händer.
Ryssland framstår i detta resonemang som en skurkstat och Ukraina som ett oskyldigt offer. Den allmänna ryssofobin i väst, som vi matats med i två hundra år gör resten, gör att folk anammar västs narrativ utan att tänka och istället för att själva undersöka fakta.
- Var det verkligen oprovocerat? Ukrainas regim ville gå med i NATO och det fanns en plan från amerikansk sida för ett Ukrainskt medlemskap. Detta trots att Ryssland varnade och sa att Ukraina är en röd linje. Ändå pushade man på med ett Ukrainskt NATO-medlemskap. Efter Euromajdan 2014 (CIA:s regime change operation) och den efterföljande väststödda regeringsförändringen i Ukraina, bröt strider ut mellan den ukrainska regeringen och proryska separatister i Donetsk och Luhansk. Minskavtalen, som skulle ge dessa regioner autonomi inom Ukraina, implementerades aldrig fullt ut. Putin hävdade att Ukraina saboterade avtalen och att Ryssland därför erkände de separatistkontrollerade områdena som självständiga. Men striderna fortsatte. USA:s regime change operation hade gjorts möjlig genom finansiering och stöd till högerextrema krafter i Ukraina. Putin har talat om att ”avnazifiera” Ukraina, vilket syftar på att eliminera vad han beskriver som nazistiska eller ultranationalistiska element i landet, särskilt i militära grupper som Azovbataljonen. Han hävdar också att rysktalande i Ukraina diskrimineras och behöver skydd, särskilt efter att ukrainska språklagar begränsat ryskan i officiella sammanhang och efter att den ryska ortodoxa kyrkan förbjöds i Ukraina. Ryssland annekterade Krim 2014 efter en omstridd folkomröstning. Krim har strategisk betydelse eftersom den rymmer den ryska Svartahavsflottan. Ukraina och väst erkänner inte annekteringen och har talat om att återta halvön, vilket Ryssland ser som en direkt hotbild. Ryssland ville inte riskera att Ukraina närmar sig väst och går med i NATO vilket på sikt skulle försvåra avtalet om Krimhalvön. Man ville helt enkelt inte ha sin flottbas i ett NATO-land. Från ryskt perspektiv har USA och dess allierade använt Ukraina som en bricka i en större geopolitisk konflikt för att försvaga Ryssland. Washingtons militära stöd till Ukraina efter 2014, inklusive vapenleveranser och träning av ukrainska soldater, sågs av Moskva som en del av en bredare strategi för att minska ryskt inflytande. Detta understöds av uttalande av bla den amerikanske senatorn Lindsey Graham, och kunniga som Jeffrey Sachs, Douglas Macgregor, John Mersheimer mfl.
- Vi ser hur man i Ukraina till största delen lever som vanligt. Det är vid frontlinjen och strax bakom oroligheterna är koncentrerade men i landet för övrigt lever man i stort sett som vanligt. Våra Ledare och politiker i EU reser in och ut ur Ukraina utan problem. Att jämföras med alla länders evakuering av sina medborgare från Irak när USA lade sina bombmattor över landet. Musikern Neil Young har bokat in Ukraina som första konsert i den kommande touren för i år 2025. Jag följer på instagram några cyklister från Ukraina som fortsatt cykla runt på landsbygden utan problem och postar bilder. Det största hotet inne i landet är regimens tvångsvärvningar av män i olika åldrar vilka får några dagars träning innan dom tvingas ut till fronten. Så att tala om Rysslands fullskaliga invasion visar endas att man har en dold agenda och inte förhåller sig ärlig till faktiskt rådande förhållanden. Ändå är detta ett narrativ som dagligen pumpas ut i väst och här hemma hörs det nästan dagligen på SR P1 av bla Lubna El-Shanti som är född i Ukraina men även av de flesta övriga nyhetsförmedlare. Propaganda förmedlare snarare än nyhetsförmedlare.
Summa sumarum är att om man tittar på hela bilden är det svårt att hävda båda dessa antaganden vilka ligger till grund för den skeva bild av konflikten som rapporteras i västlig mainstream media. Sanningen är betydlig mer komplex och mångbottnad än vad vi i väst pratar om. Det nästan verkar som att vi vill bli lurade. Som att vi vill att Ryssland är den ensamme agressorn. Vi låter våra fördomar och vanföreställningar om Ryssland och rysk kultur påverka hur vi vill se på konflikten.