Det pratas om att minera Östersjön för att hindra eller försvåra för Ryssland att anfalla den vägen.
Kommuner vill förbereda sina invånare på krig och hur man ska bajsa i en plastpåse och kissa i en flaska och lämna in till förbränning, när vattensystemet slås ut vid krig.
Museer som köper hem stora mängder bubbelplast för att packa in sina föremål vid krig.
Livsmedelsverket går ut med att det kan bli svårt försörja de norra delarna av landet med mat vid krig.
Norge och Sverige sambeställer tågvagnar specialtillverkade för militära transporter vid krig.
En myndighet skickar ut en broschyr till alla svenska hushåll ”Om kriget kommer”.
Exemplen är många på hur krigshysterin sprider sig i Sverige. Sverige som tidigare hade en stolt tradition av neutralitet och i den egenskapen även särskilt lämpade att medla vid kriser. Nu har vi satt oss i knät på USA med DCA avtalet samt med vårt NATO-medlemsskap. NATO som är USAs högra hand och ett av de viktigaste verktygen USA har för att driva igenom sin fullspektrum dominans i världen.
Det ironiska är att om vi inte var en måltavla som oberoende och någorlunda neutrala tidigare, så har vi blivit det med vårt NATO-medlemsskap samt med vårt stöd till Ukraina så att kriget kan fortgå i över två år med hundratusentals döda på båda sidor. Det enda vettiga hade varit att endast bidra med humanitärt stöd och inte militärt samt satt press på Zelensky att gå tillbaks till förhandlingsbordet.
Minskavtalet var godkänt av samtliga parter och uppbackat av FN när Boris Johnson tog Zelensky åt sidan och lovade att USA och England skulle stödja Ukraina om man inte skrev under minskavtalet. Detta på USAs direktiv då man ville ha sitt proxykrig mot Ryssland. Allt i ett försök att försvaga Ryssland. Washington har sedan med all sin makt fått med sig EU mot Ryssland. När ska vi inse att det inte är Ryssland som är den farliga parten utan USA.