“I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.”
Evelyn Beatrice Hall (tillskrivet Voltaire)
Trots att yttrandefriheten i väst är grundlagsskyddad begränsas den i praktiken. Detta sker oftast inte via direkt lagstiftning utan genom sociala, politiska institutionella mekanismer. Här följer några exempel på hur det går till.
“Cancel culture” och socialt tryck
• Personer som uttrycker åsikter som avviker från dominerande normer (t.ex. om kön, migration, religion, kultur) riskerar att:
• Förlora jobbet
• Uteslutas ur samarbeten
• Möta uthängning i medier eller sociala nätverk
Exempel: J.K. Rowling blev kraftigt kritiserad och bojkottad för sina uttalanden om kön och biologiskt kön, trots att hon uttryckte en åsikt som tidigare varit okontroversiell.
Politisk korrekthet som informell censur
• Det finns i många västländer (särskilt i akademi, offentlig sektor och kulturvärlden) ett starkt tryck att uttrycka sig inom vissa ramar, annars riskerar man stämplas som rasist, transfob, etc.
• Många undviker därför vissa ämnen helt – detta kallas ibland för “självcensur”.
Exempel: Forskare eller journalister som problematiserar migrationspolitik, islamism eller kriminalitet i invandrartäta områden kan bli av med plattformar eller nekas anslag.
Tysklands behandling av AfD
• Alternative für Deutschland (AfD) är ett populistiskt och invandringskritiskt parti i Tyskland.
• Under 2024 började Tysklands säkerhetstjänst utreda partiet nationellt som ett “misstänkt högerextremistiskt hot”.
• Det har diskuterats att förbjuda partiet, vilket är möjligt enligt tysk grundlag om ett parti anses hota demokratin.
Kritik: Många menar att detta är ett hot mot demokratin i sig – att stoppa misshagliga åsikter med säkerhetsapparaten undergräver folkets rätt att välja även obekväma alternativ.
Lagstiftning mot “hat” och “desinformation”
• Flera västländer (t.ex. Tyskland, Frankrike, Kanada och till viss del Sverige) har infört lagar eller regleringar mot:
• Hatbrott
• Hatpropaganda
• Desinformation
• “Hets mot folkgrupp” (i Sverige)
Problem: Gränsen mellan “hat” och “obekväm åsikt” är ofta godtycklig, och riskerar att användas för att tysta kritik mot makten, klimatforskningen, invandringspolitik, hbtq-rörelsen eller vaccinprogram.
Plattformsberoende och Big Tech-censur
• Facebook, Twitter/X, YouTube m.fl. styr vad som får sägas och vem som får ha ett konto.
• Konton stängs av för “desinformation”, “hat”, eller “brott mot riktlinjer” – men dessa riktlinjer är ofta opolitiskt formulerade men politiskt tillämpade.
Exempel: Under COVID-pandemin blev läkare och forskare som ifrågasatte vaccinationsstrategier censurerade, trots vetenskaplig bakgrund.
Yttrandefriheten i väst begränsas i praktiken på flera fronter – inte genom diktat utan genom:
• Institutionella stämplingar (t.ex. “högerextrem”, “konspirationsteoretiker”)
• Ekonomiskt och socialt tryck
• Censur via privata aktörer (plattformar)
• Rättsliga gråzoner (hatbrottslagstiftning)
Detta sker ofta i “det godas namn” – men riskerar att underminera öppen debatt, demokrati och förtroende för samhällets institutioner.
“If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear.”
George Orwell
Vi tittar närmare på cancelkulturen. Cancelkultur är inte bara ett socialt eller kulturellt fenomen på individnivå, utan har också en politisk och geopolitisk dimension. Vi ser det tydligt i hur EU och västliga maktblock sätter press på länder, företag och individer att rätta in sig i en gemensam hållning – särskilt i frågor som:
• Kriget i Ukraina
• Förhållandet till Israel
• Klimatpolitik
• Migration
• Hbtq-rättigheter
Här är två nivåer av denna bredare systemiska cancelkultur:
Individuell cancelkultur
• Drabbar privatpersoner, forskare, konstnärer, journalister som uttrycker “fel” åsikter.
• Sker genom sociala medier, arbetsgivare, medier och aktivistgrupper.
• Leder till avstängningar, jobbförluster, tystnad, självcensur.
Institutionell/nationell cancelkultur
• Drabbar länder, partier eller organisationer som går emot EU:s eller västs “rätta linje”.
• Exempel:
a) Ungern & Polen
• Har ifrågasatt migration, könspolitik, pressfrihetsnormer.
• EU har hållit inne EU-stöd och riktat rättsliga åtgärder mot dem.
• Man säger att det handlar om att “försvara rättsstatens principer”, men det är tydligt att åsiktsskillnader tolkas som hot mot demokratin.
b) Ungerska medier
• Ungern kritiseras ofta för bristande mediefrihet, men EU:s svar blir ibland mer politiskt än rättsligt, och man kräver “strukturreformer” som förutsättning för samarbete – ett slags politiskt villkorad lojalitet.
c) Utomeuropeiska exempel
• Länder i Afrika, Asien eller Latinamerika som inte tar ställning mot Ryssland straffas indirekt genom utebliven handel, diplomatiska sanktioner eller uteblivet bistånd.
Samtidigt som väst säger sig försvara “demokrati” och “värdegrund”, används dessa ord som verktyg för att tvinga fram lydnad och likriktning. Det skapar:
• Dubbelmoral – man säger sig värna mångfald, men tolererar inte oliktänkande.
• Splittring – både inom EU och mellan väst och resten av världen.
• Tystnadskultur – där länder, ledare och individer inte vågar tala öppet av rädsla för repressalier.
“If we don’t believe in freedom of expression for people we despise, we don’t believe in it at all.”
Noam Chomsky